Vi har ett fint körsbärsträd på tomten. Det stod mitt på gräsmattan när vi köpte huset för 13 år sedan. Då var det väldigt litet och spensligt. Så litet att vi aldrig tänkte på vad det var för sorts träd. Till för kanske fem år sedan, då bar det helt plötsligt frukt. Och frukten, eller snarare bären, var de godaste körsbär du kan tänka dig. Till saken hör att jag ÄLSKAR riktigt söta körsbär. Och precis sådana var de, underbart mörkt röda och härligt söta.
Så de senaste 2-3 åren så har det fantastiska trädet haft en hel del körsbär. Problemet är bara att trädet blir större och större och vi kommer inte åt bären så värst bra. Sambon säger att vi har beskurit det fel, hade vi gjort rätt hade grenarna sett ut på ett annat sätt och vi hade fått ner de vansinnigt goda bären.
Så tittar man ut genom sovrumsfönstret just nu så är det högst troligt att man får se en skata svischa förbi med ett stort mörkt rött bär i näbben.
Mina fina körsbär.
